Framtidens bergsprängare kommer att kunna få merdelen av sin utbildning genom att ta del av nätbaserade kurser, och enbart gå två dagar på plats hos utbildningsföretaget.
Den nyheten släppte företaget Bergcon under årets bergsprängarkonferens, de så kallade BergsprängarDagarna, norr om Stockholm.
Det är tydligt att en ny generation inom bergsprängning tar vid, och där det finns öppenhet för ny teknik för sönderdelning av sten och berg, såväl som för ökad datoranvändning. Föredrag hölls om såväl olika användbara spräcktekniker som sprängning som misslyckats, något som inte skedde för bara något år sedan. Likaså var det en stark inriktning på miljö och hållbarhet.
De så kallade BergsprängarDagarna, som hölls i Bålsta norr om Stockholm, den 25 och 26 januari 2018 genomfördes väldigt väl denna gång. Tempot var snabbt med 30 föreläsningar. Det var en tydlig inriktning på miljö och hållbarhet. Däremot presenterades inga nyheter vad gäller produkter inom dynamit.
Förra årets övertramp från myndigheter, och påhopp från den gamla stammen bergsprängare gentemot ny teknik, såsom stenspräckning, fanns det nästan ingenting av detta året. Och det som kom upp stoppades direkt med den följden att stämningen var ytterst god under tvådagarskonferensen. Deltagare som hade för avsikt att störa konferensen fick helt enkelt inget utrymme. Sjoerd Spijkerman, Bergcons fd VD, som var moderator och styrde konferensen, gjorde ett strålande jobb.
Konferensen inleddes med Heidi Andersson, elvafaldig världsmästare i armbrytning, som blev en tydlig symbol för hur man agerar mot varandra – man mäter helt enkelt vem som är bäst. Utan att försöka utesluta någon eller använda osunda trick för att vinna fördelar blev hon en direkt förebild för hur konkurrens bör gå till.
– Liten och bedrövlig, kallade världsmästaren sig där hon stod på scenen.
Men hon är bäst. Hon beskrev hur hon tänkte vad gäller säkerheten för alla inblandade i sporten (har man otur kan man bryta av motståndarens arm), och visade tydligt att hon sätter såväl säkerhet som sportslighet främst.
Jasmine Diring och Martin Parvisto, Bergcon, talade om digital utbildning inom bergsprängning; Framöver kommer huvuddelen av framtida grundkurs i bergsprängning att kunna läsas in via nätbaserade kurser (Den som vill läsa på vanligt sätt kan fortsatt göra så, alltså hela kursen på plats hos utbildningsföretaget). Grundkursen i bergsprängning är idag fem dagar lång, och framöver kommer den som vill utbilda sig att kunna läsa in kunskapen digitalt och sedan gå blott två dagar på plats hos utbildaren. Antalet timmar är baserade på innehållet i en kurs, det är inte antalet timmar som är det viktiga, utan kunskapen, poängterade Martin Parvisto, utbildare på Bergcon.
En digitaliserad utbildning passar givetvis den nya generationen bäst, och det blir ett modernt sätt att möta framtidens kunder. Med digitaliserad feedback och uppföljning så säkerställer man betydligt bättre att kunskapen fastnar för gott jämfört med utbildning från morgon till kväll fem dagar i följd på kursgård.
Företaget Power Tools, som är ett utbildningsföretag och även tillverkare av krutpatroner för stenspräckning, kommer inom kort med en delvis digitaliserad utbildning, med en huvudinriktning på de praktiska momenten samt prov på plats hos företaget.
De tre myndigheterna var inte med i år. MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) ansåg att de inget hade att informera om i år så att deras medverkan kunde motiveras.
Patrik Jansson, före detta polis och numera VD på BEF (Bergsprängnings Entreprenörernas Förening) sedan juni 2017, en organisation som samlar 100 medlemsföretag beskrev sin organisation, och även lite kort från myndigheterna. Jansson berättade att man från Polisen vädjar till sprängföretagen att inte skriva in fler reserver än nödvändigt under ett sprängarbete när de söker sprängtillstånd. En del sprängföretag skriver in upp till 40 reserver, kanske av ren rutin, och Polisen tvingas göra en slagning i brottsregistret på varje person, och det tar mycket tid.
Polisen tar sedan år 2014 ut en högre avgift för stenspräckare än för sprängare; Stenspräckare måste betala en ansökningsavgift per anställd person när de söker tillstånd istället för en avgift per företag som sprängfirmorna gör. Det får till följd att stenspräckningsföretag alltid betalar mångdubbelt högre avgift än sprängföretag. Detta trots att det är på sprängtillstånden det är många personer Polisen får kontrollera, inte på spräcktillstånden. Polisen har överklagat rättens dom fyra gånger och har förlorat alla gångerna, och ändå har Polisen överklagat rättens dom en femte gång.
Peter Aspelin, företrädare för företaget Sprängarpojkarna, beskrev en sprängning vid Nordens största varuhus, GeKås i Ullared, en detaljerad beskrivning av hur komplicerad en sprängning kan vara. Det är en känslig miljö, mycket folk i rörelse. Det var en sprängning mycket nära varuhuset, flera överraskningar dök upp under arbetets gång. Förutsättningar ändrade sig, bland annat fanns en känslig vattentank. Aspelin förklarade att en salva gick i helt motsatt riktning mot beräknat. WSP kom ned och gjorde en bedömning av hur berget är, och konstaterade att det fanns ingen som kunnat förutspå detta.
Detta är en av ett 30-tal sprängincidenter som sker varje år. Företrädarna för Sprängarpojkarna är en av få som haft modet att öppet berätta om komplexiteten i att spränga så nära byggnader.
– De flesta sprängare har ju varit med om det här, modigt och starkt gjort av Sprängarpojkarna att öppet berätta, kommenterade Sjoerd Spijkerman.
Törs fler sprängare berätta när en sprängning inte går så bra så skulle det givetvis tillföra branschen en hel del värdefull kunskap.
– Man blir skärrad så klart, man blir inte så sugen på att jobba vidare, det är sedan möten hit och möten dit, förklarade Aspelin.
Men det är tvärtom de som vågar ta upp misstagen, analysera dem och lära av dem som vi behöver ha inom dynamitbranschen, som i sig är en nödvändig bransch för att man ska kunna göra plats för vägar och byggnader med mera i ett modernt samhälle. Incidenter kommer alltid att ske, det handlar om att minimera antalet och skadan de gör.
Även detta vittnar om att den yngre generationens sprängare vågar vara betydligt mer öppna med svårigheterna med en så kraftfull produkt som dynamit.
Sam Ngo, Veidekke Anläggning, beskrev hur de använder drönare, och filmar en sprängning från början till slut, ett sätt att i efterhand kunna se vad som skett.
Alternativa metoder till traditionell sprängning presenterades, bland annat hydraulisk/mekanisk bergspräckning, och även andra tekniker togs upp under föredrag.
Therese Liljegren och Jonas Segerdahl, ägare av företaget Dsec som är specialiserat på dolhundar, berättade att de under de senaste tre åren hittat 1.000 kilo dolor, alltså dolda sprängladdningar som inte detonerat som de skulle, i områden där det sprängts i landet, från norr till söder (fynden i LKABs gruvor är inte inräknat i de 1.000 kilona som hittats).
– Vi kanske har sökt över en halv procent, eller kanske bara en promille, av alla områden som sprängts, förklarar Jonas Segerdahl på Dsec under en intervju efter föredraget.
Om allting rapporterats in som det borde gjorts till Arbetsmiljöverket så skulle det troligen vara 10.000-tals dolor, förklarade han.
– Jag får snart sagt varje dag rapporter om att dolor hittats på områden där det sprängt, inte minst i centrala Stockholm.
Segerdahl berättade vidare att han hittat 200 dolor under tiden Göteborg-Landvetter flygplats byggts ut. Det var dolor som lämnades av de sprängfirmor som arbetade med utbyggnaden, alltså inte gamla dolor som lämnats från förr.
Från publiken kom frågor angående olika sprängmetoder, och Jonas Segerdahl förklarade att flest dolor hittar han när så kallad Nonel och tungtäckmattor använts, inte minst när det används ihop med så kallat emulsionssprängämne (trög dynamit, alltså dynamit som inte lika lätt detonerar.) Emulsionssprängämne är mycket trögare att få igång. Den är mer ofarlig att gräva i – men den ligger kvar i backen, och har ofta en tändare i sig, och då är den livsfarlig att gräva på. Istället för ökad säkerhet så blir resultatet ofta tvärtom, minskad säkerhet när dessa produkter används.
Men det är inte endast då som han och övriga i teamet hittar dolor. Det sker även när elektriska och elektroniska tändare används, dock inte lika ofta.
Till företaget Dsec är idag åtta personer knutna, och de arbetar med totalt 14 hundar i hela landet.
Sjoerd Spijkerman, fd VD på Bergcon slutade sin tjänst på utbildningsföretaget för en tid sedan men trädde ändå in och ledde tvådagarskonferensen. Spijkerman arbetar numera för Stockholms Vatten, bland annat med det nya reningsverket Henriksdal, ett projekt på tolv miljarder, vilket blir ett av världens största reningsverk under jord och en mycket modern anläggning.
Bakom Bergcon och arrangemanget stod också bland andra Anders Arvidsson, Martin Parvisto, Jasmine Diring och Marie Franzén samt även Frida Hermansson som ansvarade för tekniken.
