Det har under åren pågått olika diskussioner i branschen kring hur en utbildning bör vara. Det hela blev inte bättre när den nya reviderade AFS2007:1 utkom i januari 2020. Det har menats på i branschen att den nya AFS:en skulle innebära att man tagit bort utbildningskraven och att vem som helst kan börja spränga med valfritt explosivämne med en kort utbildning. Vår uppfattning är att så är inte fallet. Det är precis tvärt om.

Enligt arbetsmiljölagen 3 kap 3§ framgår följande ”Arbetsgivaren ska se till att arbetstagaren får god kännedom om de förhållanden, under vilka arbetet bedrivs, och att arbetstagaren upplyses om de risker som kan vara förbundna med arbetet.” Det är utbildningsföretagets ansvar att tillse att arbetsgivaren uppfyller vad lagen påtalar, i det fall arbetsgivaren anlitar ett utbildningsföretag för att få en relevant utbildning utifrån de förhållande han bedriver sitt arbete.

När Arbetsmiljöverket tog bort den anvisade kursen på 40 lektionstimmar i den reviderade AFS:en, har det uppfattats av en del att de även tog bort utbildningskravet. Innan revideringen av AFS2007:1 har det räckt med att gå denna anvisade kurs samt handledd praktik för att få spränga med alla explosivämnen och upptändningssystem som går att anbringa på svensk marknad, i en oreglerad mängd.

Frågan är då hur ställer sig denna 40-timmars kurs i förhållande till arbetsmiljölagen 3 kap 3§ och till en god kännedom om hur arbetet ska bedrivas? Att en kompetensfråga inte kan vara styrd och anvisad till en specifik kurslängd påtalade vi i vårt remissvar inför den reviderade föreskriften. Arbetsmiljöverket valde alltså att ta bort denna anvisning i den nu gällande föreskriften, vilket vi anser var ett bra beslut för branschen.

Eftersom Arbetsmiljöverket tidigare anvisade och villkorade till denna 40 timmars kurs har det gått att gömma sig bakom denna anvisning. För hur skulle Arbetsmiljöverket kunna döma någon arbetsgivare för bristfällig kunskap enligt lagen, om arbetsgivaren skickat sina arbetstagare på denna av Arbetsmiljöverket anvisade kurs? Arbetsgivaren och utbildningsföretag kan ju bara hänvisa till att man har uppfyllt de anvisade villkoren. Detta var också något som vi belyste i vårt remissvar.

Anpassad utbildning 

I Sverige bedrivs det i dag arbeten av mer eller mindre komplicerade slag. Vissa företag spränger storskaligt med avancerade och stora salvor i känsliga miljöer. Och vissa företag utför mindre sprängarbeten i rörschakt o.s.v. Det kommer ut nya tändsystem och explosivämnen på marknaden som kräver enligt lagen god kännedom. En 40-timmars kurs kan svårligen täcka in all denna verksamhet och alla på marknaden förkomna och kommande explosivämnen och tändsystem, för man ansåg innan revideringen, att man hade denna kunskap i 10 år.

Enligt dåvarande AFS skall man förnya denna kurs vart tionde år. Om det under denna 10-årsperiod kommer ut ett avancerat elektroniskt tändsystem som enligt lagen kräver en god kännedom behövde man enligt den tidigare AFS:en alltså inte ha någon utbildning på detta tändsystem, eftersom man redan gått den anvisade kursen och behöver endast förnya kompetensen vart tionde år. Villkoret var uppfyllt, men inte lagen.

Att utbildningskravet skulle vara lägre efter revideringen för att spränga med valfritt explosivämne och tändsystem är enligt vår mening felaktigt, kravet om en anpassad utbildning har i stället införts.

I AFS 2007:1 framgår det att föreskriften är riktad till arbetsgivaren. Det är enligt lagen och föreskriften arbetsgivaren som är ytterst ansvarig och enligt 6§ i AFS:en är skyldig att tillse att dokumenterad teoretisk kunskap om sprängarbete finns samt handledd praktik.

Om arbetsgivaren önskar skicka sin arbetstagare på en anpassad utbildning för sin verksamhet för att arbetstagaren enligt lagen ska få god kännedom om det arbete han ska bedriva, är det  svårt att förstå hur utbildningskravet har blivit lägre. Hur omfattande utbildningen ska vara nu beror helt på vad arbetsgivaren efterfrågar utifrån hans verksamhet. Lagen har varit densamma innan revideringen och efter revideringen. Enligt vår mening är föreskriften nu i enlighet med vad lagen påtalar.

Att uppfylla vad lagen påtalar med ” god kännedom om de förhållanden, under vilka arbetet bedrivs” med en anvisad allmän 40 timmars kurs ställer en del frågor:

• För till vilken form av verksamhet var denna 40 timmars kurs avsedd för?

• Vilka explosivämnen och tändsystem ansågs denna kurs enligt lagen ge god kunskap för?

Att arbetsgivarens ansvar skulle vara definierat till just en 40-timmars kurs är svårt att förstå. Om arbetsgivaren bedriver en mindre verksamhet med endast ett explosivämne och endast en typ av tändare, kanske en anpassad kurs understiger dessa 40 timmar för denna arbetsgivare.

För en mer komplicerad och omfattande verksamhet kanske kurslängden överstiger dessa 40 timmar. Även praktiktiden bör utifrån verksamheten vara anpassad, eller ska den vara exakt den samma för all form av verksamhet. Om praktiktiden ska anse vara 1 år för mindre okomplicerat arbeten, hur lång praktiktid bör då avancerad sprängarbeten med stora salvor innefatta?

Om ett helt nytt tändsystem bör innefatta en viss handledd praktik, ska den då vara anpassad till tändsystemet eller ska den också var exakt 1 år?

Det hela handlar ju om att ha erforderlig kunskap för det slag av arbete man är tillsatt att utföra, så även praktik om sådan anses vara nödvändig.  Den tidigare hänvisningen till denna specifika kurs och praktik, innebar även att man tog på sig det ansvar som lagen tydligt påtalar att arbetsgivaren har, när man då anvisade om vilken utbildning arbetsgivaren skulle ha oavsett verksamhet och oavsett om den gav efterfrågad kompetens för verksamheten eller ej. Vad ska denna praktik egentligen omfatta i tid och omfattning? Detta kan bara arbetsgivaren i sin beskrivning av sin verksamhet avgöra.

Ett körkort är inte heller definierat till ett specificerat antal körlektioner eller lektionstimmar, däremot är ett körkort definierat till ett fordon där man ska ha en anpassad utbildning för att bli godkänd. Har man körkort för en EU moppe innebär inte detta att man kan eller får köra lastbil. 

Efter Arbetsmiljöverkets revidering är det nu  utbildningsföretagens ansvar att anpassa kurser för de explosivämnen och tändsystem och verksamheter den anses ge behörighet och god kunskap för. Efter Arbetsmiljöverkets revidering ska man nu uppfylla vad lagen kräver, att man faktiskt har kunskap för det slag av sprängarbete man bedriver i sin verksamhet. Nu är det upp till utbildningsföretagen ansvar att tillse att de utbildningar som hålls är förenliga med vad arbetsmiljölagen påtalar, att arbetsgivaren får den kompetens han efterfrågar för sin verksamhet när han bokar in sig på en utbildning. Det är viktigt att branschen förstår att utbildningskraven inte är lägre.

Vi på SEBO är av den inställningen att en utbildning måste vara definierad till en kvalifikation, verksamhet och produkt för att man ska kunna ta fram en anpassad kurs. I vårt fall syftar kvalifikationen till att man på ett säkert sätt ska kunna sönderdela berg, sten och block med deflagrerande produkter med en begränsad och definierad mängd och laddning i och utanför tätort.

För att formalisera utbildningar inom konventionell sprängning har Svensk Bergteknik Förening fått ett motsvarande beslut från MHY för en formalisering av Sprängarbas för komplicerat slag av sprängarbete. Detta innebär att Svensk Bergteknik Förening kommer att vara utfärdare av kvalifikationen för konventionell sprängning.  Mer information om Svensk Bergteknik Förening finner ni på deras hemsida.

SEBO tar sitt ansvar.
Som framgår råder det en del förvirring inom branschen. Av den anledningen är det ännu viktigare att man kan få till denna formalisering som tydligt definiera vad en utbildning ska innefatta och vad den syftar till. SEBO förestår en bransch där enbart deflagrerande explosivämnen används i reglerad mängd. För att på något sätt formalisera och säkerhetsställa den utbildning som i dag bedrivs inom denna verksamhet valde vi efter ett omfattande arbete att ansöka för att bli utfärdare av kvalifikationen ”Sprängarbas Spräckkort för sprängning av mindre komplicerat slag med deflagrerande produkter”.

SEBO bedriver inga utbildningar. De utbildningar som legat till grund för denna ansökan som SEBO och Myndigheten För Yrkeshögskolan, MYH har granskat och som nu är nivåplacerad i SeQF nivå 4 är de produktspecifika utbildningarna som Power Tools AB har tagit fram inom sin utbildningsverksamhet. SEBO är av den inställningen att den kompetens som framgår på utbildningsbeviset faktiskt ska finnas, vilket lagen också påtalar.

Precis som med ett körkort där det framgår vilket fordon man har kompetensen att köra är det naturligt att även definierad kompetens framgår på kompetensbeviset inom vår bransch. Har man genomgått en utbildning i att spränga med deflagrerande produkter i en viss laddningsmängd och erhållit kompetens för detta, då ska detta framgå på kompetensbeviset. Vår ambition är att denna formalisering av utbildning ska ge en trygghet för arbetsgivaren att det utbildningsföretag som vi har granskat och godkänt ger en erforderlig kompetens åt beställaren av utbildningen. Vi tror också att denna granskning kan vara en bra garanti för Polismyndigheten vid sin tillståndsprövning.

Har ni frågor eller funderingar kring detta är ni välkomna att maila oss på info@sebo.se

Information om SeQF
Sveriges referensram för kvalifikationer, SeQF, har sin utgångspunkt i den gemensamma europeiska referensramen för kvalifikationer EQF – European Qualification Framework. Syftet med SeQF är att kvalifikationer både inom och utanför det offentliga utbildningssystemet ska bli synliggjorda i form av kunskaper, färdigheter och kompetenser. Genom synliggörandet av lärandet oavsett hur det har förvärvats är målen att öka rörligheten och förbättra matchningen på arbetsmarknaden, både nationellt och internationellt.
För mer information se www.seqf.se.